S

Jag har trampat utan att komma en meter, men nu står jag här. Lite längre bort,lite längre upp och lite lyckligare. Saknar kärlek, närheten och tilliten, men den kommer. Jag har mig själv. Jag är min bästa vän och min tröst,min sorg. Jag är mig själv, och med det hoppas jag få någon att dela livet med. För en stund,för en kväll. Du gör mig lycklig. Låt mig få vara lycklig för den stund,för någon minut tills jag rammlar tillbaka till verkligheten, till sorgen. Du ger ett leende på mina läppar. endå tvekar jag. Varför tvekar jag? Jag är rädd för kärlek. Jag är rädd för dig. Jag är rädd för mig själv.


Lilla S

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0