S

Sitter och lyssnar på Lars winnerbäck och Fever Ray en salig blanding helt enkelt. Läser dikter,får insperation,gråter och kikar på mitt tomma stafli. Jag är patetisk. Patetisk,och underbar.Patetisk och rädd. Patetisk och ledsen...
Det värker och jag vill åka bort. Vill åka till en stuga någonstans långt borta utan teknologi,där jag kan slappna av. Någonstans där tiden inte finns. Där klockorna stannat. Vill sluta rita klockor,vill sluta vara så fängslad och fast. Mina ur slår inte tider längre, de slår ord. Patetiska ord som formar sig med klockans runda form och avslutas med en punkt. En stor punk eller två. Jag vet inte längre hur jag ska tolka mig själv,vet inte hur jag ska tolka mina bilder. Vart är det jag vill komma..

//Lilla S

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0